Avstånd

Ett avgrundsdjupt avstånd som ingen kan ta på men som är starkare än den hårdaste granit. Det ska alltid göras skillnad. Män och kvinnor är olika. Så får vi lära oss, och så ska det vara hela livet. Redan i småbarnsstadiet lär vi våra försvarslösa barn att det är en enorm skillnad mellan flickor och pojkar. Dotterns barnkalas blir en fest med bara flickor. Sonen firas av pojkkompisarna. Så att SKILLNADEN kan firas samtidigt som barnets födelsedag. Varför gör vi så mot framtiden?

Leksakerna är könsstereotypa och sagoberättandet understryker skillnad, inte förbund och vägar att relatera till varandra. Prinsen och prinsessan lever helt olika liv. Det enda som förenar dem är det heteronormativa förhållandet som alltid kräver hennes underkastelse. Hon som passiv skönhet, han som aktiv krigshjälte. Hon som vårdare av barn, han som kraft i samhället. Så går leken vidare och indoktrineringen fördjupas in i minsta cell.

Detta förstärks genom skillnaden i fritidsaktiviteter, kläder, färger, beteenden och tankar. Kvinnor ska ägna sig åt passivitet och ytlighet, män åt fysisk aktivitet eller tankekraft. De är olika. De är inte ens av samma art, samma sort. Det feminina är alltid underlägset det maskulina. Därför tycker de flesta recensenter att Die Hard är så jävla bra filmer, medan filmer med ett feminint narrativ klassas som trams. Machokultur och våld. Chick flicks. Båda är så könsstereotypt och innehållsslöst att jag vomerar bara av tanken på att spendera tid åt sådant vidrigt skit.

Män och kvinnor börjar tro saker om varandra utan att veta. Kvinnan förmodar att mannen beter sig på ett sätt genom att tänka på honom som motsatsen till sig själv. Lika gör Mannen. Han bildar sig en uppfattning om Det andra könet genom att måla upp en bild av ett väsen som är den totala motsatsen till sitt eget jag.

Våra nära vänner får inte vara av det motsatta könet (bara det är ju en värdelös och avståndsskapande benämning. MOTSATTA.) Då misstänks genast en sexuell relation eller homosexualitet hos någon av parterna. En man och en kvinna kan inte vara lika nära vänner som två män eller två kvinnor. Det är onaturligt. Vi måste göra skillnad. DET är naturligt. Tror vi.

Alltså, han är typ bästis med en TJEJ. Han måste vara bög.

Detta är vansinne. Galenskap. Äckligt. Retarderat. Att vi dömer bort varandra som något annat tack vare vilken typ av kött vi har i skrevet. Längre och längre glider vi ifrån varandra. Vi tar inte varandras händer. Vi sträcker oss inte efter varandra. Vi relaterar inte till varandra. Vi förstår inte varandra. Vi får heller inte önska att förstå varandra.

Individualismen och marknaden bidrar starkt. Tydliga målgrupper ger mer profit. Rikta reklamen till män, respektive kvinnor. Förslava dem ytterligare under flaggan OLIKA. Den hegemoniska maskuliniteten och normativa femininiteten eftersträvas och ingjutet i dessa ideal finns ojämställdhet och avstånd. Och vi vill så gärna reproducera idealen eftersom de inger trygghet. Då blir det som det alltid har varit. Det blir NORMALT och skönt. Söner och döttrar stöps i samma former som mamma och pappa. Borta är de kritiska verktygen och känslan av befrielse. De som inte kan relatera till det normala hamnar antingen utanför gemenskapen, eller så blir de ändå indragna i skiten mot sin vilja.

Jennie, du som är kvinna gillar väl mode?

FUCK YOU

Varför reser vi murar istället för att bygga broar?

Sympati utan handling

Jag tittar på världen och blir besviken. Människors tomma ansikten och deras döda engagemang för humanitära frågor. De politiska partiernas påhittade agendor utanför den sexuella upphetsningen de får av ekonomiska debatter. Moderaterna är ett arbetarparti. Centern är det enda miljöpartiet. Socialdemokraterna är ett feministiskt parti. Tillåt mig be er stoppa upp dessa lögner där solen aldrig skiner.

Vilka eftersträvar egentligen jämställdhet? Socialdemokraternas agenda för de feministiska frågorna existerar knappt. När de tas upp är det på en sådan oseriös nivå att man skäms. De har bara med orden "feministiskt parti" för att det ska vara så jävla PK. Klart ett socialdemokratiskt parti ska vara för jämställdhet. Kvinnor och män ska existera på samma villkor. Det tycker (V) också. Det tycker till och med (M). Det låter ju så jävla bra.

Men det är skillnad på ord och handling. Det är också skillnad på sympati och kamp. Bespara mig orden om de inte leder till handling. Bespara mig också sympatierna om de inte leder fram till en seriös kamp för jämställdhet.

Moderna människor förväntas vara mer liberala när det gäller synen på kön och maktstrukturen kring detta. Men jag tvivlar på att många egentligen förstår problemet. Man kan ha sympati för att kvinnor mår dåligt och känner sig förtryckta och marginaliserade, men det stannar där. I själva verket tror jag att många är ambivalent inför detta. "Klart vi ska ha jämställdhet, men jag vill inte ge upp den position min penis ger mig!"

Jag tycker i alla fall att jag gör mitt bästa för att tycka synd om kvinnor i deras trånga tillvaro.

Om ni sympatifulla människor inte tänker göra mer för att uppnå jämställdhet än en löjlig paragraf i ett partipolitiskt program, eller en klapp på huvudet på mikronivå, kan ni lika gärna erkänna högt: "Vi skiter i jämställdheten. Vi gillar att leva i en hierarki. Det är tryggt och bekvämt eftersom det alltid har varit så. Vi är fega och rädda. Vi är också okunniga om vad maktstrukturen utsätter människor för. Men det spelar ingen roll. Oavsett vilken smärta och ångest den fallocentriska ordningen orsakar människor tänker vi stanna i den och förneka problemet."

Det är nästan mer motbjudande med människor som låtsas bry sig om jämställdhetsfrågor för att sedan skita i dem, än folk som från början säger rätt ut att de är antifeminister.

Låtsasdemokrater: Fuck you very much.

Victorias graviditet är inte hennes

Först och främst: Grattis ni två helt vanliga människor till graviditeten. Jag hoppas innerligt att det är ert val och att ni själva kommer styra detta så gott det går.

Hela jävla mediahavet stormar med monarkins vindar just nu. Victoria är gravid. Hon strålar tydligen av lycka och pressen gottar sig i bilder på hennes leende framför Daniels skygga karaktär. Nu äntligen har det avlats på stoet.

För det är det hon är. Ett avelssto. Victoria hade knappast något val. Det var bara att gifta sig och skaffa barn. Något annat var otänkbart. Hennes bröllop var inte mer hennes än hela svenska folkets. Likaså är det med hennes graviditet. Det pratas om att detta ska göra monarkin mer populär. Som om det vore någon jävla modefluga. Just nu är monarkin inne bara för att Victoria befinner sig i kvinnans mest autonoma tillstånd.

Kvällstidningarna publicerar motbjudande bilder på hur Victorias och Daniels barn kan komma att se ut. Fantombilder på en bebis får massor av gillande kommentarer från "det svenska folket" som enligt Aftonbladet öser gratulationer till kronprinsessparet. Viktiga människor måste skicka offentliga gratulationer. "Se och Hör" har paradnummer till det lilla adliga embryot.

Det är verkligen motbjudande hur Victorias kropp blir tagen från henne. Det är inte hennes graviditet, det är allas. Den ska kommenteras av allt och alla. Expertpaneler ska sitta i TV4´s mysmorgon och diskutera hur detta "förändrar Sverige."

Jag tycker att det är perverst hur man värdesätter ett embryo på det här sättet. Därför behandlas Victorias graviditet som ett PR-trick för monarkin istället för vad det egentligen är: två människors lycka i att bli föräldrar. Jag tycker verkligen synd om Victoria och Daniel i allt detta. De kommer att jagas besinningslöst genom detta. Skvallerpressen kommer slåss för den första bilden på barnet och det kommer vara söndertuggat av media innan det ens är fött.

Lika synd är det om den kommande monarken. Barnet kommer att födas rätt in i ofrihet. Så länge man ärver titeln som statschef finns det inget annat karriärsval för det här barnet. Precis som det var för Victoria när hon föddes. Det är verkligen bedrövligt att detta barn inte kommer få bestämma över sitt eget liv. Det kommer inte få skapa sina egna vägar eller välja sina egna intressen.

"Mamma, jag vill helst av allt spela gitarr i ett rockband!"
"Nej, du har mediaträning i eftermiddag sen ska vi på middag hos von Babianarsel och fira demokratins förfall."

Svälten kan inte endast skyllas på torkan

Vi är många som just nu skänker pengar för att rädda människoliven på Afrikas horn. Mängder av barn dör varje dag av svält. Andra barn förlorar sina föräldrar i AIDS eller någon annan sjukdom som trasar sönder familjer. Många skyller på torkan. Det har varit extrem torka länge i Somalia nu. Men är det inte lite väl enkelt att skylla orättvisorna på naturkrafterna när Somalias folk inte hade människovärde ens innan torkan bröt ut?

Det är lätt att förstå att Somalia är ett trasigt land bara man tar till sig lite av det som skett innan 2011.

Somalia är ett land där maktvakuum råder. Det är ett land som blivit plundrat och utnyttjat genom historien. Under 1800-talet uppmärksammades området, som nu kallas Somalia, för sina naturresurser av Storbritannien som självklart bestämde sig för att ockupera landet. Från och med 1880 var de norra delarna av Afrikas horn ett brittiskt protektorat som kallades Brittiska Somaliland. Italien gjorde anspråk på de södra regionerna och kallade de passande nog för Italienska Somaliland. Senare satsade Mussolinis trupper på att kolonialisera både Etiopien och Somaliland. Under andra världskriget ockuperade istället Britterna hela Somaliland, även de italienska delarna.

Inte förrän 1960 stod Somalia "fritt" från Storbritannien och Italien. Inre strider stod förstås på tur när britternas och italienarnas makt drogs tillbaka. Presidenter byttes ut och under inflytande av Sovjetunionen var landet styrt av ett högsta revolutionsråd fram till slutet av 70-talet. Ingen demokrati, ingen frihet. Fattigdomen var påtaglig och folk dog som flugor utanför de välbärgade områdena där makten göddes av ojämlikhet.

Efter störtandet av revolutionärerna går Somalia in i ett nytt maktvakuum. Flertalet klaner gör anspråk på att få självständiga republiker inom Somalias gränser. 1992 landstiger amerikanska flottan för att skapa ordning i landet. Det blev förstås ingen ordning utan snarare en upptrappad konflikt som ledde till att hundratals somalier miste livet. Man räknar med att ca. 20 amerikaner avled i striderna. Efter detta drog sig USA tillbaka. FN lämnade kvar trupper för att stabilisera läget, men de lämnade också Somalia efter blodiga dåd.

Det har gjorts många försök att etablera en stark maktfaktor i Somalia under modern tid. De islamistiska grupperna lyckades bäst och 2006 inrättades sharialagar i landet. Shariadomstolarna skapade en egen milis. Denna kontrollerade landet med järnhand men även denna störtades. En ny milis skapades. Även denna styrd av shariadomstolarna. Styrkor som ville ha en annan regeringsform utmanade milisen 2006 med stöd av Etiopien som i sin tur stöddes av USA. Detta skapade nya konflikter eftersom FN´s enda arabiska medlemsland Quatar ville att utrikes styrkor skulle lämna Somalia. Afrikanska Unionen och Arabförbundet stödde denna vilja, varpå USA delade ut en flygattack på de islamistiska grupperna i Somalia år 2007. De försvagades men finns fortfarande kvar i Somalia för att göra anspråk på makt. Läget idag är oerhört instabilt och landet är inte centrerat kring ett demokratiskt regeringsväsen. Det råder kaos. Brottsligheten är enorm och likaså dödligheten band de fattiga.

Freedom House rankar Somalia som ett av världens minst fria länder.

Somalia är ett av de länder i världen där det ofta förekommer piratattacker till följd av extrem fattigdom och ett bristande rättsväsen.

Somalias utlandsskuld är 2 750 443 000 US Dollar.

73,5 % av befolkningen räknas in under levnadsstandarden: Fattigdom.

69,90 % av barnen är i arbete.

9 % har tillgång till rent vatten på landsbygden.

Det är jävligt enkelt att se varför Somalias fattiga befolkning dör av svält och sjukdom. De gör de ständigt, men just nu har det eskalerat till följd av torkan. De har tack vare sin levnadsstandard ingen chans att klara sig från sådana påfrestningar. Det är också då vi märker det eftersom vi får bilder kastade i ansiktet på oss i Aftonbladet. Men som sagt: detta händer hela tiden i det här landet. Tack vare en historia och en nutid av plundring, krig, utnyttjande, brott mot mänskliga rättigheter och maktobalans har inte de fattiga en chans att värja sig mot torka och uteblivna skördar.

Ska vi hjälpa Somalia i längden räcker det inte bara med att skänka pengar i en sådan vidrig kris som pågår just nu. Vi måste ständigt ifrågasätta det system som gör att fattiga människor stannar i fattigdom. Vi måste ALLTID stödja de som behöver hjälp.

När man känner till Somalias historia förstår man att det inte är konstigt att den fattiga befolkningen dör. Däremot tycker man att det är konstigt att inte mer görs HELA TIDEN. De som verkligen kan göra stordåd gör ingenting. Det ska vi ha klart för oss. Noppe von Babianarsel kommer inte skänka stora summor pengar trots att han sitter på en förmögenhet som skulle rädda livet på många barn. De som sitter på makt kommer inte heller lämna ifrån sig den för att jämnt fördela makt och kapital. Så länge människor är berusade av makt och besudlade av korruption lär vi fortsätta se sådant lidande som vi idag ser i Somalia. (Och på många andra platser i världen.)

Det är verkligen förjävligt att fattiga människors liv inte är värt ett skit i jämförelse med makt och pengar.

Profit over people.

VIDRIGT.

Tack och lov för min icke-normativa uppfostran

Jag är ett vuxet barn till en alkoholist. Det är så man brukar säga. "Ett vuxet barn". Det är för att man har blivit berövad hela sin barndom. Utan föräldrakärlek måste man växa upp tidigt och börja ta ansvar för sig själv trots sin ringa ålder. Tack vare överlevnadsinstinkten tvingas man till ett vuxet tillstånd mot sin vilja. Det är enda sättet att klara av den miljö man befinner sig i. Vad är ett barn som befinner sig mitt i ett krig? Fullständigt försvarslöst. Därför måste man låtsas som att man är vuxen. Eftersom det inre barnet dras bort likt ett gammalt plåster, är inte övergången mellan barndomen och vuxenlivet naturlig. Därför finns det alltid ett litet plågat barn kvar i oss som vuxit upp i nära relation med ett alkoholmissbruk. Man är vuxen och barn på samma gång. Ett mycket komplicerat tillstånd.

Stackars mig?

Under hela min högstadietid var jag martyr. "Varför jag?" Jag satte på mig offerkoftan och även om dess tyg var stickigt och storleken för liten, var det ändå samma jävla kofta jag dagligen satte på mig. Efter denna fas kommer självhatet som ett brev på posten. Eftersom ingen någonsin kunde svara på frågan "Varför är just min pappa alkoholist?" Hittade jag på ett eget svar. Det var mitt fel förstås. Fast i självdestruktivitet kippade jag efter andan under år långa som en hel livstid. Jag försökte likt en guldjägare vaska fram guldklimpar i tillvaron. Jag hade ingen tur på den fronten. Allt var nattsvart. År efter att jag sagt upp kontakten med pappa sökte jag fortfarande efter några positiva effekter av min barndom. Det dröjde jävligt länge innan jag fann några. Det har jag faktiskt gjort nu.

Man kan inte för alltid vara ett offer. Jag kan inte alltid skylla på pappas sjukdom när ångesten knackar på dörren. Det finns många problem av idag som inte alls kan kopplas samman med min roll som vuxet barn. Många tror att min feministiska agenda beror på min besvikelse över pappas agerande under alla år. Men den agendan kom senare. Det är mycket ignorant att tro att jag avskyr kvinnors systematiska underordning tack vare att jag inandats pappas alkoholångor under mina ungdomsår. Det är att bedöma det hela utifrån naivitet och total intellektuell solförmörkelse.

Det positiva i allt detta är att jag fått en icke-normativ uppfostran. Jag har inte fostrats in i könsfällorna med hjälp av mina föräldrars totalt okritiska förhållningssätt till makt och kön. Vi människor gör kön genom att härma andra som man ser är begripliga i social interaktion. Detta såg jag sällan. Det fanns ingenting för mig att härma. Jag såg ingen inspiratör på det här planet. Jag må ha levt utanför den grupp människor som var populära i den lilla håla jag är ursprungen ur, men jag är så jävla glad att jag inte fastnade i den sortens gruppdynamik där man ska jaga ständig bekräftelse och innanförskap på bekostnad av den individuella utvecklingen; intellektuell, existentiell och emotionell.

Trots all jävla skit jag har i bagaget som vuxet barn, har min dysfunktionella uppväxt och uteblivna könsuppfostran också gjort att jag ramlade av vagnen vars färd gick till Normative Femininity City. Tänk vad härligt det är att inte registrera hur andra gör för att sedan kunna efterleva alla sociala regler och koder. Även om jag fortfarande sitter fast i en elektronisk fotboja vilken endast min pappa kan inaktivera, är jag ändå till stor del befriad från de bojor som normsystemet sätter kring människolivens handleder.

Som en klok kvinna en gång skrev:
"Jag står hellre utanför hierarkin, än är begravd i botten av den"

Tack för den pappa.

Att knulla eller bli knullad

Kvinnokroppen är vansinnigt sexualiserad. Kanske är det inom detta område som feminismen har sitt stora nederlag. Man har ännu inte lyckats göra kvinnans kropp till hennes egen. Den är istället allas att använda till vad som helst. Främst att påvisa för vad den är till: reproduktion och öppenhet för penis insertion. Detta är väldigt tydligt i de flesta reklamkampanjer där det ska visas mycket kropp och hud. På bilden ser vi en kvinna som gör reklam för Calvin Kleins underkläder. Kroppen är inoljad och benen är särade. Den är tillgänglig för diverse aktiviteter. Kvinnan själv tittar bort. Munnen är öppen. Detta är en symbol för sexuell tillgänglighet. Hon utstrålar inte styrka och framåtanda. Hon utstrålar istället att hennes kropp är till för att ägas och definieras av en fallocentrisk samhällsordning.

Knulla mig.


David Beckham eftersträvar den hegemoniska maskuliniteten. Hans kropp framhålls också i denna reklamkampanj, men på ett helt annat sätt än kvinnans kropp i reklamkampanjen ovan. Kroppen står i fokus, men det utstrålar fysisk styrka och han har en intensiv blick som ger tecken på att han kan äga och kontrollera hela världen. En säkerhet som man sällan ser hos kvinnor i liknande reklamkampanjer. Det är också i detta hierarkin blir tydlig. Kvinnan tillåter sig bli ägd, medan mannen visar att det är han som ska iscensätta detta ägande. Direkt hamnar vi i en könsmaktsordning som inte borde existera i ett modernt och upplyst samhälle.

Jag ska knulla dig.


Sex säljer säger man. Det man menar med detta, är inte att jämställt sex säljer. Det som säljer är en sexualisering av kvinnokroppen där den är till för allas tillfredsställelse. Det som säljer är en kvinnokropp som är tillgänglig för hela världens pubertala lust. Dessutom är det så att kvinnokroppen faktiskt utnyttjas allt mer. Detta går inte tillbaka. Det är bara att slå på MTV för att se en kakafoni av sexualisering av kvinnors kroppar. Hennes värde kan därför inte trancendera. Det är fast nedanför naveln. På den sista bilden blir det jag argumenterat för här extra tydligt. Detta är ett framstående exempel på hur kroppar framställs olika beroende på om kroppen är socialt överenskommen som manlig eller kvinnlig.

Det är en jävla skillnad på att utstråla att man vill bli knullad, än att utstråla att man vill vara den som knullar.

Stackars Jan Björklund

Många gånger har jag utfärdat kritik mot Folkpartiet. Ibland har det varit i rent raseri. Ibland mer sakligt. Ibland med trötthet. Oftast har dock texten skapats med ilska som generator. Folkpartiet har totalt tappat alla klassiska liberala värderingar mycket tack vare en partiledare som strävar efter en skola som påminner om 40-talets militärskolor. I Almedalen står nu denna pajas återigen för att sprida tankar om sin konservativa elitskola. En elitskola som stöds av skattepengar som aldrig återvänder. Profiten hamnar i skatteparadis för att gynna få utvalda guldkalvar.

"När kalle spelar Allan-talet" känner väl alla till. Björklund tyckte att föräldrar ska få vara med i skolan för att kontrollera sina barn. Detta riktar sig förstås bara till medelklassen. Detta gäller ju knappast de barn som kommer från dysfunktionella familjer, där hemmiljön skapat barn med oroliga själar som utmålas som otyg med dålig attityd. Att stävja problemen i klassrummen med mer kontroll och straff, tror Björklund är lösningen här. Det enda som händer då, är ett det blir en tydligare segregation där de utsatta hamnar länge ifrån lärorika situationer. De hamnar också längre ifrån gemenskapen och den sociala sfären.

Maskrosbarnen blir mer ogräs och liljekonvaljerna kan sprida ut sig ytterligare. Senare i livet rensas ogräset bort för att göra plats till vackrare och mer läckert doftande blommor. De som blivit gödslade med överflöd så pass att de kan glida genom hela livet på en räkmacka. De som måste kämpa glöms bort. Hjälpen och stödet uteblir. De förlorar tron på sig själv. Tron på att de kan bli något annat än det omvärlden redan ser: en förlorare. Därmed finns det inte en en enda chans för maskrosbarnen att uppgradera sig till en liljekonvalj. Hur hårt de än kämpar, motarbetas de av trånga normer och hård militär uppfostran i Björklunds skola. Här är all individuell utveckling omöjlig om den faller utanför det andra tycker att dessa barn ska hålla på med. Maskrosbarnen ska helst stanna på mattan. Det blir så mycket enklare då. Helst ska de stanna på en intellektuell nivå som kan liknas med en uttorkad kaktus. Då är det enklare för dem att få jobb tror Björklund. Om de blir maskiner som kan kontrolleras och utnyttjas av de som hade bättre förutsättningar redan från början.

På detta sätt är Björklunds skola oerhört ovärdig för vissa människor. Den är också odemokratisk och genererar snarare ojämlikhet istället för kunskap och bevarandet av talanger inom ämnen som förkastas av elitskolans missionärer. Ner med kultur och estetiska ämnen. Det är bara hobbyämnen som är till för att ha lite kul. Så klart de säger så. Kulturen ska avspegla och kritisera samhället. Den ska få folk att tänka, känna och leva. Det är ju fullkomligt livsfarligt med tankeverksamhet hos ett folk som ska kontrolleras. Idrott är fortfarande okej. För att koppla till Michel Foucault, vet vi att idrott bidrar till att bevara maktstrukturer eftersom den kontrollerar kroppen, stärker hierarkier och spär på tävlingsinstinkten. Detta är förstås bra för att sortera ut de svaga. Då kan vi kliva på dem som ramlat för att vi själva ska komma högre.

Jan Björklund, jag tycker synd om dig mitt i all ilska. Du är verkligen helt fel man på din plats, det måste du väl känna själv? En person utan empati för de olyckligt lottade och avsaknad av kunskap om människan borde inte sitta med makt över utbildningsväsendet. Inte heller borde en så obildad man som du sitta och bestämma över institutioner som ska generera bildning. Det finns många högskolekurser som jag kan rekommendera till dig:

Sociologi I och II
Sociologi och socialpolitik I
Socialpsykologi I
Psykologi I och II
Kriminologi I och II
Pedagogik I, II och III
Specialpedagogik I och II
Utvärdering av sociala interventioner för unga i riskgrupper 7,5 hp
Missbruk och kriminalitet 7,5 hp
Barn och ungdomsvetenskap I-III
Barn, musik och rörelse 15 hp
Barn- och ungdomstidens framväxt och institutionalisering 15 hp
Barn och unga i behov av särskilt stöd
Barn och ungdom i segregerade boendemiljöer
Att möta barn och unga i en inkluderad pedagogisk verksamhet för delaktighet och lärande
Tidiga insatser för barn med funktionsnedsättning, ett mångkulturellt perspektiv

Det finns många fler kurser som liknar dessa. Det är bara att anmäla dig på studera.nu. Man kan också studera på distans på halvtid. Det borde du hinna med samtidigt som du agerar politisk karikatyr.